Status: Jag vill inte blogga längre. Så, tills dess mina vänner.

Status: Åker till universitet för kära återseenden. Den bästa hösten börjar nu!

Till Fia

Resan till Skottland var också förlagt med ett allvarligt hot från storasyster; "Om du inte tänker använda födelsedagspengarna till Madonna, får du åka till Skottland utklädd till Madonna." Så, Fia, det här inlägget är till dig:

Det var svårt att få tag på strutar och annan Madonna-rekvisita, så jag och Peter tog vad vi hade (pärlor, spray, tuggummi, rosa ögonskugga) och försökte skapa den rätta känslan. Vi tycker nog ändå att vi fick till en tidstypisk Like-a-Virgin-Madonna.

Håll till godo!

Skottland var...

...en enda stor fikapaus. Elva dagar av museum, bio, utflykt, pubhäng, promenerande, åkande, och sovande. Inte inte undra på att man känner sig lite sliten så här efter hemkomsten, med tanke på det hektiska schemat.

Status: Äh, nu drar vi! Imorgon blir det Skottland i tio dagar. Varför njuta av högsommar i Sverige och krama musten ur de sista sommardagarna när man kan vandra till sig skavssår i ett regnruskigt Skottland? Exakt. Hej så länge!

Tack för igår!

Status: Jag gör allt på samma gång och försöker ta igen två veckors fixande på en dag. Det går sådär. Lite är rensat, lite är städat, inget är tvättat, inget är handlat, lite är slängt. Och det är oändligheter kvar. Och så glömde jag liksom av att jag åker till Skottland på måndag.

Nära döden (eller varför spindlar bör behandlas med respekt)

Så länge jag kan minnas har jag varit livrädd för spindlar. Spindlar är äckliga, vidriga djur med alldeles för många ben. Igår mötte jag min största fobi, korsspindeln, öga mot öga när jag körde båt. Självklart är det förenat med ren livsfara att bli skräckslagen i en båt, och det hela kunde ha slutat mycket olyckligt om inte Emil snabbt fått spindeln att försvinna.

Och ändå var det inte korsspindelhändelsen som gjorde att jag aldrig mer kommer ge mig ut på sjön. Den händelsen som gör att jag inte ens kommer att titta åt roddbåten eller ett metspö igen är förenad med en fisk. En best. Eller, fisken från helvetet som jag väljer att kalla den.

Vi metade lite. Det gick fint. Jag fick en mört och tyckte inte att det var så mycket med det. Emil ville ha mer action och kastade med spöet. Skitlångt. I vassen. Redan här tycker jag att en varningsflagg borde ha utfärdats, för vilka lurar i vassen? Jovisst, bestarna med huggtänder. Emil får napp, och vevar och vevar och vevar. Mycket spända tittar vi på vattenytan och tänker "finally, en abborre! Och en stor en, jäklar vad den drar! En bra, god fisk utan huggtänder".

Men det var ingen fin, oskyldig, liten abborre. Det var ingen mört. Det var det vidrigaste jag sett i hela mitt liv. Det var den största, farligaste och mest skräckinjagande gäddan jag sett. Jag skrek. Emil skrek eftersom jag skrek. Jag tappade fattningen. Ingen håv fanns att finna, Emil drar, gäddan drar och visar tänderna, jag skriker, jag försöker fånga upp gäddan med en hink samtidigt som Emil försöker hålla kvar den, jag skriker ännu mer eftersom jag tror att gäddan kommer att bita ihjäl mig, jag vägrar ta upp den, Jag får hålla i spöt och tror för en sekund att gäddan är så stor att den kommer välta hela båten, jag får panik, Emil kämpar, jag skriker, Emil kämpar, jag skriker. Emil får upp gäddan. Jag vill kräkas och dö. Emil dödar gäddan. Jag vill helt plötsligt byta ut fiskhelvetet mot korsspindeln som nyss skrämt livet ur mig eftersom den i nuläget inte alls verkar så farlig. Giftig, vaddå? Här står jag öga mot öga med döden i form av en gädda, en korsspindel biter ju bara lite. Gäddan dör. Jag blir tyst. Emil blir tyst.

Spindlar är en barnlek om man jämför med köttätande gäddor. Från och med nu kommer jag behandla spindlar med respekt, eftersom jag vet att det finns något mycket större, mycket farligare och mycket mer skräckinjagande därute.

Status: är nöjd över föregående blogginlägg som verkar ha givit glädje till de som skrattat rått åt min misär. Mamma låg dubbelvikt och skrek "tragiskt, så hemskt!" och min syster har uppenbarligen ägnat sin dag åt att skratta så att tårarna rinner, samtidigt som hon tänkt att "om vi växte upp tillsammans hade jag kunnat mobba dig för det här, mohahaha!"

Det känns skönt att man iallafall har sin familjs stöd när tragiska hisstorier från ens barndom kommer upp till ytan.

En helt vanligt barndom #2

Att öppna en byrålåda från förr visade sig också vara som att skjuta sig själv i foten, och som en uppföljare till förra inlägget konstaterar jag att den där vanliga barndomen kan ta sig någonstans.

Jag har nämligen hittat kvarlevor från vad som verkar ha varit en flugklubb. I ena anteckningsboken står medlemmarna uppskrivna. Perfekt, hon hade iallafall vänner tänker ni. Vad var det då för medlemmar i flugklubben? Medlem nr. 1 är Lotta. Medlem nr. 2 är fluga nr. 2, medlem nr. 3 fluga nr. 3 och så vidare.

I den andra anteckningsboken står kriterier för att bli en uppskriven fluga och däremed medlem i flugklubben. Kritierat är att man måste vara smälld och död. Härligt. Under min helt vanliga barndom dödade jag flugor som jag ansåg vara tama, skrev upp offren i en bok och gjorde en klubb. En klubb där de enda medlemmarna var jag och mina döda flugor. Grattis.

En helt vanlig barndom

"980313 kl. 21.33

Kära Dagbok!

Idag har jag halsat ur ett mjölkpaket för första gången i hela mitt liv. Asgrym känsla!"

Att läsa sina gamla dagböcker är lite som att skjuta sig i foten. Det blir nämligen väldigt svårt att gå upprätt efter att ha läst om det som man alltid sett som en helt normal barndom. Som trettonåring halsade jag alltså för första gången ur ett mjölkpaket och tyckte det var det häftigaste jag varit med om. Såklart, eftersom mjölken hemma hos oss alltid bars hem i en grå mjölkkanna direkt från kossan. Svårt att halsa ur.

En kos dagbok

Vakna. Dricka te. Läsa tidning. Smälla flugor. Prata med pappa som är hemma på kafferast. Sitta i solstol. Lyssna på sommar i P1-repriser. Smälla flugor. Laga lunch till pappa. Äta lunch med pappa. Dricka te. Smälla flugor. Sitta i solstol. Gå ner till sjön. Bada. Ligga på brygga med fötterna vattnet. Sola. Vinka till pappa som kör förbi med traktor. Bada mer. Ligga på brygga med händerna i vattnet. Sola. Vinka till pappa som kör förbi med traktor. Promenera. Smälla flugor. Dricka te. Plocka hallon. Dricka te. Prata med pappa som är hemma för kvällsmat. Smälla flugor. Promenera. Smälla flugor.

Status: SEMESTER SEMESTER SEMESTER SEMESTER SEMESTER

Ett annat ressällskap

I gårdagens horoskop för tvilligarna uppmanades jag att ansluta mig till ett annat ressällskap än det redan tilltänkta:

"Fundera en extra gång på ditt ressällskap. Satsa hellre på ett oprövat kort än på säkra tråkmånsar"

Jag är ledsen Peter, det verkar som om du kommer att ersättas.

Dödsfällorna

Tack SJ för att Peter och jag numera kan tassa omkring i dödsfällor till tofflor därhemma. Med vad som kan liknas klister på sulorna är det livsfarligt att hålla sin vanliga släpiga stil, det gäller istället att lyfta på fötterna och undvika varm dryck i händerna.

Status: Även i Västmanland mådde väskan, som gissat, mycket bra. Kånken tog sig sedan hela vägen till Dalsland och fick titta på en skitgammal kyrka och fika på lantcafé, så det är inte undra på att den ville vila på vägen hem.

Status: Ryggsäcken hade ryggpremiär på väg till jobbet imorse, och trots regn verkar den ha klarat sig fint. Den matchade SJ-uniformen perfekt, vilket är synd eftersom det tydligen är ett regelbrott. I eftermiddag kommer kånken resa till Västmanland, och jag tvivlar inte på att den kommer göra sig lika bra där.

Äntligen min

Nu är den äntligen min! Jag har blivit med ryggsäck och kommer aldrig vandra genom livet utan den. Utrustad med specialutrymme för den bärbara datorn och med ett behändigt sittunderlag finurligt gömt kommer jag aldrig behöva vara ensam eller frusen. Jag kommer också vara bäst i test när det är dags för vandring i Skottland. Alla vandrare har en fjällräven, och jag är inget undantag.

Lyllos oss!

Frida sammanfattade helgen med en enda bild som visar att livet kan vara en fest i Karlstad när man får två långväga besök på en och samma helg. Lyllos oss, helgen blev kanon!

Meddelande till Familjen:

Födelsedagspengarna är nu tryggt investerade i en resa till Skottland. Där kan jag dock inte lova att pengar inte kommer att spenderas på kvinnor, vin och sång eftersom min reskamrat är Peter Östborg.

Utmaningen att samtliga i resesällskapet åker klädda som Madonna verkar vinna mark. Peter kommer under resan kalla sig Peter "våfflan" Östborg, och jag är inte sen att haka på och blir Lotta "tajtsen" Holm.